Idag är det exakt sex månader sedan en otroligt jobbig tid började. Frossan som drabbade mig visade sig bero på blodförgiftning. Sedan följde komplikation efter komplikation.
Vi fick sannerligen ingen bra start!
Det är först nu jag ser klarare på allting, innan var allt ett enda kaos. Det är också först nu som jag börjat tänka på hur illa det kunde slutat vilket skrämmer mig.
Fortfarande kan vissa situationer få hjärtat att banka hårdare...tanken tar mig tillbaka till rummet på sjukhuset...provtagningar var tredje timma dygnet runt, oro, livet som nåldyna i flera månader, smärta, blodförgiftning, rädsla, ena undersökningen efter den andra, hopplöshet, operation efter operation, tårar, dödsångest...en fruktansvärd tid.
Det är tre månader sedan jag sist var på sjukhus och först nu vågar jag tro på att det är över.
Lille Filip växer som han ska och är en väldigt glad och lugn kille. För ett par dagar sedan ammade jag honom för sista gången (snyft). Det fungerade så bra med smakportionerna och vi ökade på med mer och mer mat så till slut var det ingen idé att amma överhuvudtaget längre.
Jag måste erkänna att jag sörjer amningen, det känns så vemodigt att lägga den delen bakom mig. MEN nu har jag ju större frihet. Jag kan ju faktiskt ge mig av alldeles ensam på äventyr ;-)
Det fungerar så bra mellan Filip och Gustaf vilket det har gjort från allra första början. Mina pojkar har redan nu så roligt tillsammans och det värmer så gott i hjärtat när de ler åt varandra. Filip älskar när Gustaf busar med honom och skrattar högt och sprattlar som bara den till svar.
För några dagar sedan bar det av till Borås. Bus med morfar, mormor och morbror Johannes, fika, lek i Annelundsparken och lite shopping hann vi med. En riktigt mysig dag!
Spenderade lite pengar på Lagerhaus
Nu är det bara några dagar kvar till Gustaf ska åka till Borås igen. Denna gång ska han stanna i en vecka så jag och Axel får lite gjort här hemma. Kakla köket, sätta upp de sista listerna och annat småpill hoppas vi få gjort. Dessutom är en tur till Gekås planerad för att köpa alla julklappar till Gustaf och Filip.
Jag längtar verkligen till denna vecka då vi förhoppningsvis också får sova ikapp alla de dygn då vi inte sovit. MEN det kommer också bli väldigt tomt utan vår fantasifulle, mysige och pratsamme son :-)
Nu ska jag strax sätta mig i soffan och titta på "Halv åtta hos mig".
kram
1 kommentar:
hej becca!
ville bara säga att jag är glad att det går åt rätt håll för dig! detta året har varit mitt otursår rent hälsomässigt också!
har haft så mycket sjukdomar, ganska jobbiga saker o det senaste är ju jobbigast helt klart!
och också haft mycket tankar o dödsångest här också..
vill bara säga att jag hoppas det blir bra o att du slipper hamna på sjukan igen!
jag har varit väldigt deppig till o från senaste åren, o att jag varit så sjuk som jag vart nu har också varit otroligt jobbigt o påfrestande för psyket, men jag ser en ljusning i allt, jag hoppas att jag tar mig igenom det här o kommer ur friskare än någonsin! hoppas detsamma för dig!
STORA kramar!/ josefine
Skicka en kommentar