Host och snörvel...idag fick jag stanna hemma från jobbet. Vet inte när jag var hemma pga mig själv? Denna förkylning är oerhört långdragen men med vila och lugn så är jag säkert på benen snart.
Tack snälla pappa för att du är här och hjälper mig med barnen. (Axel är bortrest i några dagar).
Solen lyser och höstvinden rasslar om i trädkronorna där ute. Jag njuter av tystnaden och stillheten. Jag vet inte när jag hade det så här tyst sist!? Alldeles för länge sedan.
Tysta stunder för mig själv, alldeles alldeles ensam...jag känner hur kroppen sakta slappnar av, axlarna sjunker ned och jag tar ett djupt andetag.
Häromdagen gick jag ut på altanen innan barnen vaknat. Där stod jag och katten kl 5 på morgonen och andades frisk morgonluft, "tog in" lukter, tystnad och färger från trädgårdens alla växter. Mitt sätt att samla kraft och finna ett lugn innan allt drar igång igen.
Innan barnen kom till världen stod jag alltid, oavsett klockslag, årstid eller väder, på klipporna innan jobbet och tittade ut över havet.
Friska salta vindar, havet i olika skepnader, alltid lika vackert. Saknar dessa stunder!
Loppisbesök är annan avkoppling för mig. Strosa runt och titta på gamla saker, saker som inte längre har någon plats hos sin ägare men som kanske blir betydelsefulla hemma hos någon annan.
En sådan sak har jag införskaffat alldeles nyligen och jag blir lika glad varje gång jag ser den.
Nu ska jag lägga mig en stund och bara ta det lugnt innan mina älskade "vildar" kommer hem igen.
Vi hörs!
kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar