Så sitter jag här igen med det dåliga mammasamvetet. Gustaf: "-Mamma kan vi leka lite?" Jag: "-Vänta! Mamma ska bara... laga mat, byta blöja på Filip, diska, få Filip att sova, äta, mata. Så nu sover Filip. Nu kan vi leka lite. Vi sätter oss med alla leksaksbilar. Skrik... Fasen också. Filip har vaknat. Blöjbyte. Gustaf: "-Mamma kommer du?" Vänta! Mamma ska bara hämta Filip och byta blöja sedan ska han visst ha lite mat igen...Gustaf börjar köra Bobbycar rakt in i köksskåpen...var rädd om köksluckorna...han tar sats och kör rakt in igen...men lyssna på mamma nu då...han fortsätter...jag blir arg...Filip skriker...lugna ned dig nu Gustaf...(vem är det som ska lugna ned sig egentligen!!!???)
Frustrationen över att inte räcka till åt något håll gör att jag blir fullkomligt galen. (Det blir givetvis mer påtagligt när Axel jobbar som han gjort denna helg.)
Jag är i stort behov av att få vara ALLDELES ensam, om så bara för några minuter. Lämna över ansvaret för mina killar till Axel och bara vara. Sömnlösa nätter hjälper ju inte på något sätt till med att öka på tålamodsbägaren.
Det värsta är att Gustaf inte får den tid jag vill ge honom...han är ju faktiskt inte särskilt stor han heller. Tre och ett halvt år i denna värld är ju inte mycket och ändå förväntar jag mig så mycket av honom under dagarna.
Så kommer då kvällen, när mamma får lite egentid innan sängen kallar. Kvällen då mamma lugnar ned sig och ser klarare på allting. Kvällen då mamma inser hur fel hon hanterade olika situationer. Kvällen då ledsamheten över att hon inte bara tog vara på dagen kommer över henne.
Ja, här sitter jag nu med det dåliga mammasamvetet och tänker...imorgon är en annan dag...då ska jag vara en bra mamma och hantera allt annorlunda...
Älskar dig Min "stora" kille...
BEKÄNNELSE 2:
Jag är beroende...av inredningstidningar! Jag kan inte gå förbi tidningsstället utan att köpa med mig minst en tidning. Häromdagen inhandlades tre stycken på en och samma dag!
Jag älskar att bläddra, fantisera och komma på någon ny idé till vårt hem en liten stund varje kväll. Eftersom jag dock har insett mitt problem så ska det nog inte vara omöjligt att bryta begäret!? eller!?
Jag var riktigt duktig häromdagen. Ingen tidning när jag handlade och senare samma dag ringde en telefonförsäljare som hade ett riktigt bra erbjudande på en av "mina" tidningar men jag sa NEJ!
Tandläkarskräcken är inte alls på samma rädslonivå längre! Häromdagen låg jag i tandläkarstolen och fick ett hål åtgärdat. Visst ljudet från borren fick mig att rysa, men jag kände ingen panik.
Jag tror faktiskt att ultraljud hjärtklaffar har botat min skräck hos tandläkaren. I våras då jag bodde på sjukhuset ett bra tag så gick jag igenom en hel del olika undersökningar och just hjärtklaffsundersökningen har gjort mig ganska tolerant mot andra ingrepp.
Bedövat svalg och sedan en läkare som bänder upp gapet och ned med en "trädgårdsslang" i svalget...usch...jag får rysningar bara jag tänker på det. Den stackars barnmorska som var med som stöd fick sin hand mosad. Jag tryckte den så hårt så den måste domnat!
Så jag får väl passa på att tacka hjärtläkaren på Borås lasarett för hjälpen med att bota tandläkarskräcken!
Inte lika skrämmande längre...
Det var allt från mig för denna gång. Over and out!
1 kommentar:
Underbara härliga människa!! Varför ska vi vara så jävla duktiga hela tiden då. Sitter med samma tankar varje kväll här oxå!! Det värsta tycker jag är när man inte har lust, jag skiter i allt. Disken står framme, filmen rullar om och om igen... stackars barn. Hoppas mammorna orkar snart igen. Kram på dig!!
Skicka en kommentar