05 juni 2010

En lördag i juni

Jag ska strax ge mig ut på altanen och lägga mig i en solstol och vila en stund. Det är så härligt att ha det extra rummet och de senaste dagarna har vi nästan bott därute.

Här händer inte så mycket, eller jo, det händer mycket mest hela tiden, men inte sådant som är så roligt för er att läsa.
Att ta hand om två barn och ett hus fyller dagarna till sent på kvällen!

Häromdagen fick vi åka in akut till läkaren igen. Det var bara att packa väskan ifall det skulle bli inläggning. Magen har spökat länge men jag orkade inte med smärtorna mer som bara blev värre och värre.
Väl hos läkaren fick jag agera nåldyna igen, göra ultraljud och sedan var det bara att snällt dricka karaffen med 1 1/2 liter kontrastvätska och åka in i datortomografiröret.
Som tur var visade inte röntgen någon inkapsling och provsvaren var bra. Det man däremot kunde se var blodansamlingar på tre ställen i magen.
Det är dom som ställer till det för mig genom att ligga och trycka på olika nerver.
Som tur var fick jag åka hem igen! Nu ska jag ta smärtstillande tabletter och hoppas på att det hjälper. Läkaren vill helst inte operera med tanke på infektionsrisken och risken att skada tarmarna så vi hoppas på att kroppen gör sitt jobb och absorberar ansamlingarna.

Nu har jag bokat kyrka och präst till Filips dop. Det blir i slutet av juni och denna gång väljer vi att inte ha det så stort som när Gustaf döptes. Det känns som ett riktigt bra beslut!
Jag tänkte redan nu börja greja lite inför självaste dopdagen. Servetttröjor ska vikas och så ska jag försöka komma på hur vi ska göra med sången som vi så gärna vill spela i kyrkan.
Jag kan inte komma på någon som skulle vilja vara solist och prästen vill helst inte att vi spelar sången på cd-spelare.
När Gustaf döptes hade vi också en sång som följt med under graviditeten men den sjöng vi som allsång. Kanke ett alternativ även denna gång!?

"Filips" sång väcker så starka känslor och jag gråter varje gång jag hör den. Under kejsarsnittet när jag trodde att jag skulle dö och när blodförgiftningen tog över min kropp var det en vers som spelade i mitt huvud oavbrutet. Den versen måste jag lyssna på många gånger här hemma innan dopet så jag inte bryter ihop fullständigt när vi väl är på plats i kyrkan ;-)

"I rummet omkring oss stod änglarna tätt.
De log emot oss på sitt himmelska sätt.
Skyddade sin gåva till mig
och jag tackar Gud för att han sänt dig."
Sång: "Prins Noel" av Linn Maria Wågberg Klicka på länken om du vill lyssna på sången: Prins Noel

Nej nu ska jag passa på att ge mig ut till solstolen!

kram

1 kommentar:

Malin sa...

Hoppas verkligen att du mår bra snart.