Puh...äntligen sover Filip! Jag vet inte riktigt vad det är med lilleman idag, han bara skriker och skriker. Gustaf är hos morfar hela dagen så jag tänkte jag skulle få lite gjort, men Filip har tagit all uppmärksamhet.

Jag tänkte att jag kunde sitta och trösta Filip i soffan framför tv:n och glo på såpoperor men det tyckte inte tv:n som mitt i en serie valde att ta en paus. En väldigt långt paus för jag har fortfarande inte lyckats få igång den.
Fram till att den fungerar igen får jag sitta och titta ut i trädgården och det är inte så fel det heller nu när äppelträdet blommar och allt är så härligt grönt.

Utsikt från soffan i vardagsrummet. Nu kan jag även se mina olivträd, citronträdet och fikonträdet på andra sidan rutan. De har fått flytta ut i friska luften.

Nu närmar sig mitt förhoppningsvis sista läkarbesök. På torsdag ska vi till Borås och träffa en av läkarna som var med från allra första början. Det var hon som tog ut vår lillprins ur magen.

Vi ska gå igenom hela journalen och jag får en chans att ställa frågor, det blir ett sätt att lägga sjukhustiden i bagaget och gå vidare.

När jag tänker på min sjukhusvistelse känns den väldigt avlägsen. Alla hemska upplevelser har börjat blekna och istället minns jag alla fantastiska människor som var vid vår sida under de tre veckorna väldigt tydligt.

På torsdag efter läkarbesöket ska vi gå till BB och lämna en present till den underbara personalen. Det känns viktigt att få berätta för dem hur tacksamma vi är för allt deras stöd. 

Ofta tänker man att någon gjort något bra men hur ofta säger man det eller hur ofta får man själv höra dom orden!? 

Jag ska bli bättre på det!

Det blir ett kort inlägg idag för nu ska jag ringa till kyrkan och fråga lite angående dop sedan skulle jag tro att lille Filip vaknar och är väldigt hungrig.

Ta hand om er!

kram