Igår lämnade jag sjukhuset med lätta steg. Läkaren bedömde att dränaget på magen kunde tas bort och enbart läggas om hemma av Axel. Antibiotikan ska jag fortsätta med i en vecka till sedan hoppas jag innerligt att jag kan börja amma Filip igen. Om han nu kommer ihåg hur man gör!?
Provtagningar kan jag göra på grannorten!
Det känns konstigt att lämna sjukhustiden bakom sig, men givetvis väldigt skönt. Igår såg vi alltså fram emot att åka hem och fira Valborg tillsammans och njuta av en hel helg hemma.
I bilen på väg hem börjar Axel må illa och väl hemma var det bara för honom att lägga sig i sängen, magsjuka!
När ska vår otur ta slut!?!?
Jag måste erkänna att det börjar bli för mycket eller så är det de senaste tre veckornas händelser som kommer ikapp mig. Jag känner mig nedstämd, uppgiven och tårarna rinner för det mesta.
Jag vill också kunna gå ute med barnvagnen och njuta med min familj i vårvädret!
Kanske jag ska tacka ja till alla kuratorsamtal jag erbjudits!? Läkare och BVC-personal tycker att jag borde prata om tiden som varit med någon professionell.
Istället är dagarna fyllda med bröstpumpning, fingersondmatning av Filip, blöjbyten, matlagning, tvätt, nattning, Gustaf som behöver aktiveras...ja,det finns ingen tid kvar till att ens komma utanför dörren. Bara matning av Filip (inkl pumpning, tillagning av ersättning, diskning av slangar mm) tar mer än en timme. Han äter var tredje timme.
Jag vet att det finns bra mycket värre saker man kan råka ut för så därför känner jag mig patetisk som gnäller över sådana här saker men nu är jag inne i min bubbla av trötthet och nedstämdhet så det hjälper inte att tänka på det.
Nu är det slut på bloggandet för idag för nu ska Gustaf få höra nästa kapitel i boken "Klas Klättermus i Hackebackeskogen".
Förlåt för ett riktigt tråkigt inlägg, jag var bara tvungen att skriva av mig!
många kramar
Tack snälla Ingrid för all hjälp idag!!! STOR kram till dig!
2 kommentarer:
Stackare. Det är väl inte konstigt att du känner dig nere. Självklart får du ta hjälp av det du har erbjudits. Det är lättare att prata med någon utomstående som kan se på det du har upplevt från ett annat håll.
Söta underbara Becca. Kan inte förstå hur du har det men jag kan tänka mig. Hoppas att vi snart kan vara ute på våra efterlängtade promenader. Ska försöka att inte knipa för länge ;)
Ta hand om er.
Skicka en kommentar