Idag var Gustafs och Filips farmor här och tog hand om Gustaf några timmar och tanken var att jag skulle få sova. Vår lille Filip tyckte dock annat så resultatet blev 30 minuters sömn. Men jag ska inte klaga det är alltid något!
Från och med i natt kommer jag få hjälp av Axel igen med matning av lilleman så jag kan koncentrera mig på enbart pumpen. Min käre sambo är äntligen bra från matförgiftningen!!! HURRA!!!
Om en liten stund så kanske vi får ihop det så att vi kan ta oss utanför dörren hela familjen tillsammans. Det är havet som lockar! Jag vet inte när jag var där sist, alldeles för längesedan.
Jag ska stå där på klipporna och titta ut mot det stora blå och ta djupa andetag...som jag väntat på detta tillfälle. Under min sjukhusvistelse fantiserade jag om just den stunden och då kändes den väldigt avlägsen, men idag kanske det då äntligen sker :-)
Efter detta osammanhängande blogginlägg ska jag nu bege mig till duschen för att kolla så att storeman (Gustaf) tvättat färdigt sina pingviner så att jag kan börja skrubba honom.
kram
1 kommentar:
Vad skönt att det verkar gå åt rätt håll! Men det där med pumpandet... det är inte hela världen om det blir så. När vår lilla sessa föddes så fick hon väldigt kraftig gulsot (låg precis under gränsen för att behöva byta blod), och det medförde att hon var väldigt slö och trött. Hon orkade inte amma och jag fick inte heller lägga energi på det eftersom vi inte fick slita på hennes krafter för mycket.
Så när hon väl efter ganska många veckor piggande på sig tillräckligt var hon inte det minsta intresserad av att äta från något bröst. Så jag pumpade till henne ett halvår, och efter ett tag så får man en rutin på det så jag upplevde aldrig att jag blev "fast" vid hemmet.
Men jag håller ändå tummarna för att amningen ska komma igång för din del för det är ju alla gånger smidigast!
Kram Linda
Skicka en kommentar