Jobbiga dagar

Tyvärr har jag inte kunnat skriva på några dagar. Livet blir inte alltid som man tänkt sig. I onsdags natt var vi tvungna att snabbt åka hemifrån för att åka till Östra sjukhuset i Göteborg.
Även om läkarna varnat mig för att jag skulle kunna börja blöda och bett mig göra en akutplan så blev jag fullständigt överrumplad.
Jag har mest varit orolig för att inte Axel skulle vara hemma om det hände och inte alls tänkt på vad blödningen i sig skulle kunna ställa till med.

Hur som helst så hamnade vi på specialförlossningen och det gjordes snabbt ultraljud och dropp med blodstoppande sattes in. Även första dosen med kortison sattes in fort för att påskynda "Litens" lungors mognad ifall de skulle bli tvungna att "ta ut" bebis.
De kopplade på CTG-kurva och det var nog inte förrän då som mina ben slutade skaka. Det var så underbart att höra det snabba tickandet från "Litens" hjärta!
Gustaf som var med hela tiden och som var otroligt duktig behövde få komma ifrån sjukhuset så Axel körde honom till mormor och morfar i Borås.

Första dagarna på sjukhuset var värst för jag blev beordrad sängläge och ingen mat eller vatten. Jag skulle vara fastande ifall de skulle behöva göra kejsarsnitt. Timmarna gick väldigt sakta och höjdpunkten var när Axel hälsade på.
Samtidigt var det ju väldigt tryggt att ligga där och veta att "Liten" var under stor kontroll hela tiden.
Min fokus under större delen av dagarna var "Litens" hjärtljud och jag var fullt sysselsatt med att hänga efter med dopplern då bebisen är väldigt livlig.
Jag har nu i efterhand läst min journal och på flera ställen står det att det är en livlig krabat i magen :-)

På fredagen fick jag börja äta och dricka vilket var en fantastisk upplevelse även om maten i sig inte var särskilt god.
På lördagen flyttade de mig till specialBB och jag fick börja röra mig lite försiktigt!!! Dessutom fick jag duscha.
Det minimala slitna duschrummet kändes som en spa-upplevelse, helt underbart att få bli ren!!!

Jag började känna mig mer och mer sliten då sömnen uteblev och min längtan efter Gustaf var hemsk. Idén om att förflyttas till Borås lades fram och på söndagen efter lunch skrevs jag ut.
Det kändes så fantastiskt att få packa väskorna och få lämna byggnaden. Under lördagen stod jag och tryckte ut näsan genom en minimal springa vid fönstret för att få frisk luft och oj vilka djupa andetag jag tog när jag kom ut i den vita vintervärlden söndag eftermiddag.

Jag tänker väldigt mycket på en av tjejerna som låg på samma rum som mig. Hon har också föreliggande moderkaka och var inne för sin första blödning. När jag åkte hem hade hon redan varit där i tre veckor och hon ska vara kvar till början av april. Jag lider med henne!

Jag har tur i oturen, mina föräldrar bor nära ett sjukhus med neonatalvård. Jag kan vara på förlossningen på två minuter och jag har alltid någon hemma.
Visst har det kommit många tårar under dagarna som gått och jag är ledsen över att inte få bo hemma, men detta är ändå bästa alternativet. Jag hoppas att vi kan göra livet så normalt det kan bli för Gustaf, som kommer bo hemma i Frillesås så han får träffa sina kompisar och få leka i sitt rum. Några/någon dag/dagar i veckan får han bo här i Borås så jag får gosa med min lille prins.

Nu ska jag "bara" försöka vänja mig vid att jag kan få åka in akut när som helst eller så behöver det inte bli alls. Läkaren sa dock att det är stor sannolikhet att det händer igen.
Om jag klarar hela vägen så är det max 8 veckor kvar till de gör ett planerat kejsarsnitt, det går ju fort!?

Idag blev det också klart att jag ska få gå på kontroller på förlossningen och att "snittet" kommer göras här i Borås.
Den 22/2 ska jag träffa läkare för ultraljud och förlossningsplanering samt visas runt på förlossning och BB. Ser fram emot det!

Om det fortfarande är någon som är vaken efter att ha läst allt detta så önskar jag er en trevlig vecka.
Nu blir det förhoppningsvis mer bloggat igen!